Osynlig mångfald är när det sker i naturen utan att vi tänker på det. Man avlar ju tex hundar för att få få fram de fina egenskaperna. Tex att man avlar två hundar med fin päls för ungen ska få ännu finare päls. Men om man gör det för mycket kommer troligtvis att få sämre effekter och.
Så det som menas med osynlig mångfald är att det kan vara avgörande är ett lite misstag som krävs för att förstöra den osynliga mångfalden. Det kan vara tex en växt eller liknande som är viktig för vissa djur som kanske är beroende av den
Viktigt att nämna är också att vissa arter klarar bättre av den nya miljön. Det kan till och med vara så att vissa arter växer i mängd pga av människans utsläpp mm.

Man har också kollat på populationen i Nordsjön och Östersjön. Och man såg tydligt att Östersjön hade lägre variation på växtlivet. Man ser också att samma växter har olika förmågor men om man skulle blanda dessa arter skulle kanske dess egenskaper försvinna

I artikeln “Abborren i knipa” (FISKERITIDSKRIFT (2011:4) berättar Satu Estlander om hur abborrar och mörtar klarar sig i de nya miljöförhållandena.
Estlander skriver att regnet som blivit och blir rikligare sköljer ut näringsämnen och organogent material i vattnen och de blir då grumliga och bruna. Det människan gör i marken som tex dikningar skogsavverkning leder till att sjövattnet bli mörkare. Enligt Satu så är abborren en av fiskarna som förlorar på detta. Färgen på vattnet har betydelse om vilken art som klarar sig bäst. Unga abborrar och alla mörtar äter plankton, och de har olika förutsättningar för att få tillräkligt med mat. Abborren måste äta mycket och bli stor för att lyckas som rovfisk, de jagar med hjälp utav synen och är aggresiva. Därför är abborren en effektiv plankton ätare som liten då den har stor munn, men det gäller i klara vatten.

Artikelförfattaren säger att mörtar byter föda utefter vad som är tillgängligt och att de simmar ofta i stora stim utan något riktigt mål, de simmar mer eller mindre runt och äter det som kommer ivägen. Mörten klarar sig bäst i mörka vatten men abboren är helt överlägsen i klara vatten, abborren växer långsammare i mörka vatten och blir därför mer beroende utav plankton. Honabborrar lider mer än hanarna i mörkare vatten, I klara vatten äter honorna mer än hanarna och växer snabbare än hanarna, de behöver det för att få en lyckad fortplantning.

Honorna måste bli så stora som möjligt för att producera mera avkomlingar och och de stora modersfiskarnas rom inehåller mycket reservnäring för deras yngel och har därför en mycket högre överlevnadsprocent, mångdubbelt så stor än hos de små honfiskarns i de mörka sjöarna. De mörka vattnet påverkar inte hanarnas tillväxt särskilt mycket. Estlander påstår att klimatförändringen höjer sjöarnas medeltemperatur, det finns mer fisk i ett varmt vatten men de är betydligt mycket mindre och honorna är känsliga för temperaturförändringar.

Det är oroväckande att det är honorna som tar smällen och så är det för de flesta fiskarter. Detta gör stor påverkan på sportfisket då det är de stora exemplaren man är ute efter. De skadliga förändringarna i miljön påverkar moderfiskarna så de blir små och det kan göra så att deras avkomlingar förblir småvuxna i arvsmassan och bidrar till kommande generations tillväxt och överlevnad, skriver Satu Estlander avslutningsvis.

Fiskeritidskrift för Finland 3/2010 har skrivit artikeln ang. Fettfinneklippning som metod vid skötsel av fiskebestånd.

Fortsätt läsa Fettfeneklippning som metod →