Alla inlägg av Erik

Jag heter Erik Sandelin och jag är 15 år gammal. Jag går på sporfiskelinjen på forshagaakademin. Jag bor i Arstan utanför Charlottenberg, precis vid den norska gränsen. På fritiden jagar jag älg,spelar is-hockey,gymmar men framför allt fiskar! Jag fiskar helst öring och abborre,med ibland även gös,gädda och regnbåge

Nu har vi äntligen sätt igång med båtarbetet!
Under vårterminen kommer klass ett i spfg under torsdags eftermiddagarna att lära sig mer om hur man lagar och reparera skadade båtar och skrov.
Arbetet utförs utav oss elever och övningarna sker på riktiga båtar med skador som har uppkommit naturligt, för tillfället håller vi på att laga en av fritidsvärldarnas båtar som har blivit saboterade.
Just nu jobbar vi med glasfiber och polyester, med det bygger vi laminat för att laga stora hål i skrovet men arbetet kommer att fortsätta tills båtarna är helt återställda.
Den här kursen är värkligen uppskatat av oss elever, vi får jobba med saker som vi får användning för i vårt framtida yrke och dom flesta i klassen har en egen båt där vi får lära oss att laga dom!
Ett mycket roligt arbete som får dom flesta av oss att se fram imot torsdagslektionerna!

Här är en av båtarna som vi arbetar på.

Ett laminat håller på att torka

För fet för att vandra!

I artikeln ”För fet för att vandra” av Stefan Larsson i ”Fiskeritidskrift för Finland” (3/2010) kan man läsa om att odlade havsöringar vandrar sämre än dom vilda!
Stefan Larsson, forskare på Umeå Marina Forskningscenter menar att detta tros beror på öringarna är för feta och inte behöver simma ut mot havet direkt!

”När när en öring har kläckt och växt upp brukar den instinktivt simma ut mot havet för att söka föda menar Stefan Larsson”

”En vild havsöring simma oftast direkt ner mot havet av rena hunger medans dom odlade inte simmar iväg direkt utan verkar stanna kvar vid utsättningsplatsen,
Dom feta utplanterade öringarna är redan utrustade med ett fettlager som verkar göra så att dom inte vill simma mot havet likt dom vilda utan stannar kvar i älven där blir dom ofta tyvärr blir uppätna av gäddan eller tagna av rovfåglar”

Författaren berättar att under våren 2010 gjordes ett experiment över hur dom vilda och dom inplanterade öringarna betedde sig efter utsättning och lek.
Med hjälp utav en speciell sorts sändare monterade bakom fiskarnas ryggfenor kunde man följa öringarnas vandring.
Längs älven placerades ett tiotal med radiostationer som plockade upp passerande öringar på väg ut mot havet, resultatet var redan väntat menar Stefan Larsson, Endast 20 procent av dom odlande öringarna tog sig ut i havet medans
mer är 80 procent av dom vilda öringarna klarade sig hela vägen!

Nu när problemet var uppklarat så var det bara en sak kvar att göra menar stefan, att hitta en lösning på problemet!
Kunde det vara så att om man inte matade öringarna med lika mycket föda(dvs att dom hade mindre fettreserver) så kände dom av samma ”hunger” som dom vilda öringarna gjorde?
Under ett år så matade man öringarna i mycket mindre skala än vad man har gjort under tidigare år, öringarna ”monterades” med samma sändare som tidigare och exakt samma experiment gjordes.
Äntligen hade dom hittat rätt, öringarna kunde räddas!

Erik läser svenne!

Mitt Citat

”Ja, Min berättelse måste fortsätta,och nu blir det ett tåg som rullar allt snabbare mot ravinen, och bron är trasig och bromsarna tar inte och paniken sprider sig bland passagerarna!
Somliga slänger sig ut och krossas mot klipporna nedanför spåret och det finns ingen hjälte som kommer galopperande på en vit häst och kastar sig på tåget och lyckas dra i nötbromsen så att tåget till slut stannar precis på kanten av stupet.
Ja,det rullar snabbt nu, Där ute, I landet!”

Jag gillar det här citatet för det signalerar att det är för sent, Man förstår att det är för sent för parti rättvist Sverige!
Det går inte bromsa, När väll allt har tagit fart går det inte att bromsa!
Sverige är inte Sverige längre, där jämställdhet var en självklarhet!
Man kan förstå det här i den här texten, Att det inte går att rädda…
Jag känner igen mig i citate, återigen känner jag igen mig i min kära hockey!
När man sitter där på bänken, Man ligger under med flera mål,klockan tickar och man vet att det inte är en chans att man kan ta igen detta, Då får jag den där hopplösa känslan!
En känsla som gör har tappat hoppet lite men ändå vill fortsätta kämpa!

Erik läser Svenne

-men en sak är jag säker på: Det var fler som gillade oss än som protesterade, Applåderna var starkare än buropen!
Jag gillar det här citatet för att det är en väldigt stark citat för parti rättvist Sverige, Där man tydligt kan förstå att dom börjar få makten i Sverige!
I denna stund har Dackeman övertaget och det ser mycket lovande ut för partiets framtid, Dom vet dock inte hur fel dom har….
Jag kan känna igen mig i den här situationen, då två olika grupper möts och vill olika saker!
Det närmaste jag kan minnas en sån situation är ishockey matcherna.
Det är en speciell känslas att ”slås” mot ett motståndar lag när båda lagen och åskådarna hejar på olika lag team.
Man hör många kränkande kommentar men man får ändå peppning från sitt eget hemlag!

Pimpel,sol och storabborre!

Det knarrar skön under dom tjocka vinterstövlarna när jag sakta går ut över den isbelagda sjön. I horisonten kan man se solen som sakta reser sig bakom grantopparna och några skator skriker klagande.
Jag andas tungt, äntligen är jag här!
Jag har verkligen saknat vinter, känslorna,omgivningen men fram för allt pimpelfisket! Isen är min trogne vän och jag har verkligen saknat den sen den försvann i våras. Det är få saker som är så fridfullt som pimpelfisket. Det är både rogivande och spännande på samma gång samtidigt som man kommer ut och får frisk luft. Jag drar upp blixtlåsen på den tjocka vinter jackan, det är ganska kallt denna vackra vinter morgon. Stället jag har tänkt att fiska på är ett grund mitt ute på sjön,djupet ligger på ca 8 meter runt om och går upp till cirka 5 meter likt en grundkant. Jag ställer ner den tunga pimpelskryllan och börjar montera ihop min gamla isborr. Dom vassa skären gräver ner sig i den tjocka isen,det har varit en kall vinter och isen är nästan 80 cm tjock. Efter en evighet är borrandet färdigt,jag gäspar tungt och spanar ut över sjön. Jag kan se två gubbar sitta och pimpla på håll men annars är isen folktom. Det ända som visar att det ens varit civilisation på sjön är några gamla fyrhjulingsspår och några få igenfrusna borrhål. Jag knyter fast en koppar färgad pirk med en rödorange färgkrok,kroken agnas med maggots innan jag släpper ner den i djupet. Slaklinan indikerar botten och jag vevar in linan på mitt pimpelspö. Der är så lugnt och tyst dena dag och jag njuter av varje sekund jag får… Jag gör två snabba lockryck med spöet och låter pirken sjunka in mot mitten av hålet,precis när pirken stannar till känner jag ett stabilt hugg och rycker till med ett mothugg. Äntligen ligger första abborren på isen. En vacker skapelse med röda fenor och en fin fet buk. Jag får några mer abborrar innan hålet ”dör”,jag greppar isborren och borrar ett nytt hål några meter längre ut. Hålet verkar död och efter några minuters resultatlöst pimpelfiske byter jag hål och förflyttar mig fem sex meter utåt mot djupet. Jag suckar över den tjocka isen och låter min pirk ringla iväg i djupet. Även detta hålet verkar vara ganska dött innan jag plötsligt efter ett lockryck känner ett stenhårt hugg. Jag svarar med ett mothugg men inget händer. Jag koncentrerar mig och försöker få besten att hugga igen men återigen händer inget. Ytligare ett hål borrars och jag tar en titt i min överfulla beteslåda, jag fumlar fram en abborrfärgad balanspirk bland alla beten och knyter fast den på linan. Mina fingrar är stelfrusna och att knyta på betet blir svårare en jag trott. Efter ett tag så är knuten färdig och balanspirken släps ner i hålet. Jag fiskar betet aggressivt med många lockryck men inget händer. Plötsligt ringer min mobiltelefon och jag fumlar upp den ur fickan och svarar, det är en fiskekompis till mig som ringer och undrar om hur fisket gått. Jag pimplar på medans jag sitter där och pratar. Efter ett tag känner jag värdens hugg i pimpelspöet, jag stället mig reflexmässigt upp och mobiltelefonen flyger flera meter när jag gör mothugg. På knäsvaga ben drillar jag något brutalt där nere i djupet,ett tag känns det faktiskt som om att jag har på en gädda på men så känner jag dom starka huvudskakningarna som bara abborrarna gör. Vad som än är på är i alla fall stort!! Efter två evighets långa minuter ser jag fisken för första gången,och ja,det är en groteskt stor abborre! Hjärtat pumpars som aldrig förr och adrenalinet ligger på topp! Tanka snurrar runt i huvudet,gjorde jag knuten rätt? Håller min tunna 0,18 nylon lina? När abborren närmar sig borrhålet svimmar jag nästan, hur ska jag få upp den? Jag satsar allt på ett kort och ”gräver ner” hela handen i ishålet,vattnet är väldig kallt men jag tänker knappt på det, Med ett stabilt tumgrepp drar jag upp den stora abborren på isen. Det är stor tänker jag snabbt! Det är väldigt fin i morgonljuset då den ligger där på isen, ett stort argt huvud, röda utspärrade fenor och en tjock rommfyld mage. Jag inser snabbt att den väger långt utöver mitt gamla PB på 1,6 kg och plockar därför fort fram måttband och digitalvåg! Med skakiga händer väger och mäter jag fisken till 2,3 kg och 55,5 cm lång! En enorm abborre och dessutom tagen på pimpelfiske! Jag är helt tom, kan knappt tänka innan jag fattar vad som hänt och skriker rakt ut! Jag står där på isen och håller i min dröm abborre, det är så fin… Den måste få gå tillbaka tänker jag snabbt och ställer mig på knä och släpper ner fiskens huvud och kropp i det iskalla vatten. Med ett stabilt grepp runt stjärtspolen för jag fisken fram och tillbaka för att syresätta dess gälar. Med utspärrade fenor och spänd kropp gör abborren en ryck och sticker iväg. Jag följer den med blicken då den simmar tillbaka ner i djupet,ner till sina gamla jaktmarker. Jag ställer mig upp, sätter händerna i jackfickan och tar ett djupt andetag.

Dagen är räddad!

PB och rulltjut

En kall nordlig vind blåste mig i ansiktet när vi hoppade ur dom små minibussarna. Jag gäspade tungt och spanade ut över den vackra sjön. Några måsars skrik ekade över vikarna och vassen darrade i vinden. Här stod vi, tio förväntansfulla elever ifrån sportfiskegymnasiet.

En perfekt dag för gädd fiske tänkte jag lugnt medans jag promenerade ut över den gamla trä bryggan. Jag sneglade mot Claus och Hugo, vi hade redan dagen innan gjort upp att vi skulle fiska i samma båt. Jocke vår lärare stod fortfarande kvar vid den lilla mini bussen och krånglade ut all fiskeutrustningen som vi skulle låna. Ett tiotal med lådor överfyllda med drag och ett tjugotal med spinnspö plockades fram och delades ut till oss elever. Båtarna var redan ned trailade i vattnet dagen innan och stod nu färdig förtöjda vid kanten av träbryggan, dom slängdes fram och tillbaka i dom kraftiga vågorna likt höstlöven i vinden.
Kylan märktes av och jag drog upp blixtlåsen på min tjocka jaktjacka innan jag krånglade mig ner i den vita plastbåten. Dagens mål var att spinnfiska efter gädda, en av mina absoluta favorit metoder. Jocke skulle vara med i våran båt under halva dan för att sedan byta båt med dom andra i gruppen. Han gav oss en trist men kort lektion om hur båt motorerna funkade innan vi begav oss ut på den stora blåsiga sjön. Jag tittade ut över sjön. Vattnet i sjön var grumligt och inte blev det bättre utav att vågorna piskade sjöbottnen.

Scenen i mitt huvud var som hämtad ur D-day film när vi gemensamt åkte ut över sjön, stora tunga båtar som hoppade omkring i vågorna påväg mot sitt mål.
I vårt fall var det gammelgäddorna som var målet!

Under hela morgonen åker vi runt och fiskar men lyckas inte ens överlista en enda gädda. Beten byts, krokar slipas, nya ställen prövas, vi fiskar grunt, vi fiskar djupt, men inget händer..
Vinden tilltar och dom frusna fingrarna börjar sakta tappa känseln. Hoppet sjunker efter varje ställe vi går bom på och jag märker ett visst missnöje bland grabbarna. Till slut ankrar vi upp utanför en grudkant utanför en regnbågsodling. Djupet slutar från cirka sju meter ner till cirka tolv och stället känns faktiskt ganska hett. Enligt min egen erfarenhet brukar gäddorna samlas utanför odlingar och vänta in eventuella förrymda regnbågar. Med frusna fingrar knäpper jag på en stor vit jigg på taffsen. vit syns ju ganska tydligt i grumliga vatten och stora beten betyder ofta lite större fiskar. Jag slänger en blick mot Hugo och Claus som för tillfället just har upptäckt hur häftigt båtens ekolod egentligen är, Jocke håller på för fullt att beskriva hur det fungerar och dom sitter tysta om möss och lyssnar.

Med ett stadigt tag runt spöet kastar jag ut den tunga jiggen mot djupkanten och låter den sjunka helt till botten. Jag vevar in den i ett ganska lugnt tempo och gör ett litet vevstopp efter halva invevningen. I första kastet händer inget, inte i andra heller.

Jag lägger ut ett imponerande kast på trettio meter i kast nummer tre. Ett sånt där drömkast som man sällan klarar av med en tung multirulle*. Precis som tidigare vevar jag hem jiggen på samma sätt och starks efter första vestoppet blir det helt plötsligt tvärstopp. Jag gör reflexmässigt ett stabilt mothugg och skriker nästan till grabbarna att jag har fisk.

Kampen som följer är något av dom brutalaste jag varit med om. Fisken går och stångas djupt och vill helst inte visa sig i ytan för oss. Efter fem nervösa minuter så ser vi fisken för första gången.
– Det är en sjuplussare skriker Hugo högt och jag kan inte annat än att hålla med!
Efter ytliggare en nervös minut har vi fisken för första gången vid båt kanten. Alla får panik när vi ser hur enorm den egentligen är! Bred över ryggen som en gris och är långt över meter med ett enorm huvud! Det är en tio kilos gädda säger Jocke lugnt med ett leende på läpparna, jag svarar inte, jag får inte tappa den tänker jag oroligt. Fisken gör en sista rusning innan Jocke försöker landa besten. Han hänger över båtens reling och sträcker sig mot fiskens huvud där han gör ett gälgrepp på gäddan. När Jocke lyfter över den enorma gäddan över relingen skriker jag rakt ut av lycka!
-Det är den största gäddan jag någonsin sett skriker Hugo rakt ut!
Jag bara står där och gapar…
-Den här fisken väger mycket mer än tio kilo säger Jocke uppspelt medans han håller upp den stora gäddan för oss. Hugo och Claus plockar skakigt fram kamera, våg och måttband medans Jocke förbereder fisken för vägning. Digital vågen nollställs och fisken placeras i en vågsäck* innan den vägs.

Ett mått snurrar fram på vågen och jag tror jag dog nån sekund där när jag såg vad det stod….

12,02 kg

Det var knäpptyst i båten, man skulle kunnat släppa en knappnål och det hade ändå hörts tydligt.
Jag är helt tom,jag kan inte prata,jag står där som en fjomp och gapar likt en fågelunge som väntar på mat. Sedan skriker vi alla rakt ut!

Jag minns inte händelsen så tydligt, som att jag var i nått slags vakuum efter vägningen. Jag minns dock att vi mätte fisken till 116 cm innan Hugo fotograferade mig med den. Försiktigt,försiktigt släppte vi tillbaks fisken i sitt rätta element.
Där låg min drömfisk och vilade upp sig i vattnet.
Jag hållde fisken ordentligt i stjärtspolen och förde fisken huvud fram och tillbaka för att syresätta dess gälar.Den är så vacker i solens strålar och med en snabb stjärtrörelse simmar den iväg i djupet.Jag följer den med blicken ända tills att den är borta…

Jag gråter av lycka, skriker rätt ut!

Vi står där i fören av båten och kramas. Jag har precis fångad min drömfisk, en fisk som jag försökt fånga i tio år. En fisk som jag lagt ner tusentals timmar och tiotusentals kronor på.

Men en sak är säker: Den var lätt värd allt!

image
Min gädda, 116 cm och 12.02 kg!

Ordlista:

*slutar veva under några sekunder
*En sorts fiskerulle
*En sorts säck som fisken placeras i under vägning för att skona den så mycket som det går.

Hur man hanterar en laxfisk

Det är mycket viktigt att hantera sin fisk rätt efter fångsten, särskilt om den ska återutsättas. En laxfisk är mycket känslig och utan rätta kunskaper kan den lätt skadas eller i värsta fall dö. I den här beskrivningen hade jag tänkt att berätta om hur man återutsätter en laxfisk på bästa sätt utan att den skadas.

1.Hur man håller fisken
bilder
Nästan alla laxfiskar kan hållas med ett stadigt tag med handen runt stärtspolen och den andra under fiskens buk.
Bär INTE fisken i bara stjärtspolen då detta skadar fisken ryggrad allvarligt. Fortsätt läsa Hur man hanterar en laxfisk