Alla inlägg av Christian Larsen

Jag heter Christian Larsen och går på Sportfiskegymnasiet. Jag är 16 år och kommer från Skultuna utanför Västerås. Jag gillar fiske, jakt, musik och mycket mer. Jag sökte till Sportfiskegymnasiet för att jag alltid har älskat fiske och för att det är min dröm att jobba inom den branschen.

Fjällräv och dvärgbjörk

Fjällräv

Fjällräv i sommarpäls
Arcticfox-3

Fjällräv i vinterpäls
Fjällräv

Fjällräven är medlem av släktet vulpes som alla andra rävarter, den räknas dock ibland till släktet alopex där den är den enda kända arten. Fjällräven är ett ganska litet djur, med svans blir den som störst runt 140 cm lång och mankhöjden ligger runt 30 cm. Den finns endast i det norra halvklotets arktiska och subarktiska klimat där den klarar de extrema temperaturerna genom en serie välutvecklade drag. För det första har de flera lager tät päls för att hjälpa till att hålla värmen. De är även väldigt kompakta med korta ben, öron och en kort nos för att minska kroppsytan och därmed hålla värmen ännu bättre. Fjällräven har en väldigt välutvecklad hörsel för att kunna höra lämlar och andra smådjur som rör sig under tjock snö. För att kunna vara en effektiv jägare byter den päls vid vinter och sommar. Vinterpälsen är på de flesta fjällrävar vit medan sommarpälsen mestadels är svart, grå och brun. Fjällräven klassas inte som hotad i världen men det bestånd som finns i skandinaviens fastland är starkt hotat. Det har beräknats att det i Norge, Sverige och Finland knappt finns 200 individer kvar.

Dvärgbjörk

Dvärgbjörk

Dvärgbjörken är vanligast i fjällmiljö men kan hittas så långt ner i landet som skåne. Den växer i buskar som blir 1-1,2 meter höga. Barken är röd/kopparfärgad och löven är mörkgröna på ovansidan men ljusare på undersidan med lätt tandade kanter. Dvärgbjörkens löv börjar växa då snön har smält. Den växer ofta på stenig näringsfattig mark i bergen. Växtens frön sprids med vinden och frökapslarna påminner om de som finns hos vanliga björkar.

Minskade bestånd av abborre och gädda vid Östersjökusten

På senare år har det kommit flera rapporter om minskade bestånd av abborre och gädda på Östersjökusten. Man vet inte riktigt varför detta sker eftersom vi inte har så bra kunskap om fiskbestånden längs kusterna som vi har om sjöar och öppet hav. Vi kan dock kanske använda den kunskaper vi har om sjöar och det öppna havet för att lättare förstå varför fiskbestånden minskar vid kusterna. Som orsaker för dessa minskningar har både övergödning och överfiske diskuterats och båda dessa skulle kunna orsaka en obalans mellan fiskarter. Det kan dock även finnas ett samband mellan minskningen av rovfiskbestånden och ökningen av skarpsill och storspigg. Det finns bevis för att mängden små abborrar är mindre när det finns mycket storspigg. Anledningen till att ökningen av dessa bestånd skulle kunna orsaka en minskning i bestånden av rovfiskar såsom gädda och abborre är att de har samma huvuddiet som abborrens och gäddans yngel det vill säga djurplankton. Detta är dock ganska otroligt. En annan mer trolig anledning är att gäddans och abborrens yngel blir uppätna av framförallt storspigg. För att bekräfta detta behövs dock ytterligare studier. För tillfället utförs även flera studier om hur vandrande rovfisk påverkar bestånden

En dröm uppfylls

Det var gryning och solen hade just stigit ovanför horisonten, doften av saltvatten fyllde hans lungor när han tog ett djupt andetag av den fuktiga morgonluften. Det var början på hans första fiskedag vid den indiska ögruppen Lakkadiverna. Målet med denna fiskeresa var att kroka och landa en stor GT, giant trevally. Metoden han och hans fiskekamrater skulle använda var popperfiske över korallrev. Att fånga en stor GT hade länge varit hans dröm och nu kunde den äntligen uppfyllas. Han satte sig på den mjuka sandstranden framför honom och väntade otåligt på att de andra skulle vakna så att de kunde åka ut på sin första fisketur. Han visste dock även att om fisket inte var bra runt denna ö skulle de antagligen behöva övernatta på havet, i de hårda träbåtar de skulle fiska från, på vägen till nya fiskeplatser. Ett par minuter senare hade alla vaknat och efter lite frukost började de packa i fiskeutrustningen i båtarna och efter bara en liten stund var de på väg ut mot korallreven och, med lite tur, stora GT.

En timmes åktur med båt senare var de framme vid det första revet. Det låg på cirka tjugo meters djup och verkade optimalt för popperfiske. Han och de två andra fiskarna i hans tog upp spöna så fort båten stannat och alla gjorde ivrigt sina första kast. Inget hände dock och en timme senare bestämde de sig för att flytta till ett annat fiskeställe eftersom de inte hade haft så mycket som ett hugg.

En halv timme senare kom de fram till nästa rev. Det var djupare här, strax över trettio meters djup på de djupaste ställena. Detta ställe kändes ännu mer lovande än det förra och alla fiskarna i båten var ivriga att få börja fiska igen. Innan han kastade frågade han en av de andra fiskarna, Klas, om han hade några tips om hur man skulle göra.

-Ganska snabbt med hårda ryck.

Han gjorde som Klas sade och kastade ut poppern så att den hamnade precis bredvid Bobs. Vi hämtade hem dem i samma takt och halvvägs till båten kom det upp två fiskar och tog varsin popper.

-Ja! Ropade båda två samtidigt.

-Där satt den!

Det var GT som var på. Han hade sett fisken när den tog hans popper i ytan.

-Oj, jäklar vad den drar! Sade han sammanbitet medan fisken försökte simma tillbaka ner i revet. Han visste dock att den inte fick komma dit eftersom linan då garanterat skulle skäras av mot korallerna. Han började sätta så mycket press som han bara kunde på fisken för att hindra detta från att hända. Långsamt började han ta in lina men fisken kämpade emot med all sin kraft. Bredvid honom stod Bob och var i ungefär samma situation. Bobs fisk verkade dock vara lite mindre eftersom han lyckades ta in en del lina. Det syntes dock att det var ytterst ansträngande eftersom Bobs ansikte var alldeles rött av ansträngningen av att pumpa in fisken. Efter ett tag var fisken bara ett par meter från båten och snart hade Bob landat sitt livs första GT, en fisk som uppskattades väga strax över femton kilo. Den andra fisken tog dock lite längre att få upp men när den till slut gav med sig lyckades de få upp den i båten. Han ropade ut ett glädjeskrik och tog fisken i knät för att ta ett par fotografier. det var en stor fisk som vägde lite över tjugo kilo.

Analys av boken Svenne

Jag har läst boken Svenne av Per Nilsson. Den kom ut 2006 och är 286 sidor lång. Det är en ungdomsroman med lite thrillerinslag som utspelar sig mestadels i dåtid men även i nutid då boken är skriven som ett brev författat av huvudkaraktären. Boken utspelar sig på olika platser runtom Sverige. De två viktigaste karaktärerna i boken är Fredrik ”Svenne” Svensson och Nils Dackeman. Svenne är den som berättar allt och den som boken kretsar runt. Han är en vanlig småländsk 17 årig kille från landet vars föräldrar är döda. Nils Dackeman är en vuxen man som beskrivs ha väldigt bra övertalningsförmåga. Han är politiskt aktiv och han ska i början av boken bilda ett parti. Det är detta parti som boken bygger sin handling på. Boken handlar om Svenne, en 17 årig kille från Småland som efter en serie händelser hamnar i Malmö. Där jobbar han åt en man som heter Nils Dackeman, först som trädgårdsarbetare men senare blir han Dackemans parti rättvist Sveriges sekreterare. Partiet blir dock snart anklagat för att vara rasistiskt även fast det möter stor framgång. Det går stadigt bättre och bättre för partiet men det får även fler och fler motståndare. Saker börjar gå överstyr när rasistiska sympatisörer börjar utföra våldsbrott mot invandrare eftersom de stödjer Rättvist Sverige för att de tolkat deras partiprogram som invandrarfientligt. Kommer de lösa dessa problem eller det gå för långt så att det inte går att lösa? Läs boken om ni vill veta!

Bokens språk är lätt att förstå och det är utan onödigt långa meningar och svåra ord. Boken är som jag skrivit tidigare skriven som ett brev men det är ett inslag som jag i det här fallet gillar eftersom det ger en större inblick i hur Svenne tänker i olika situationer. Boken har en bra inledning som gör så att man redan från de första sidorna vill veta hur det går för karaktärerna i boken. Fraktioner av hur slutet kommer vara avslöjas tidigt i boken och den hoppar från att vara i dåtid, då det berättas om hur allt hände från innan svenne gick med i Rättvist Sverige till dess att han skriver brevet som är boken, till nutid då Svenne berättar vad han tänker och gör medan han skriver brevet.

Jag är inte helt säker på vad författaren vill förmedla med boken eller vad dess budskap, tema eller motiv är men det skulle kunna vara att man ska vara tolerant mot andra kulturer och att man inte ska döma andra på grund av deras ursprung.

som betyg skulle jag ge boken 6,5/10. Det är inte den sortens bok jag skulle ha läst om jag hade valt boken helt själv eftersom jag inte brukar vara så förtjust i den här sortens bok. Den visade sig dock vara positivt överraskande och jag skulle definitivt rekommendera den till många andra som vill läsa en spännande bok men som inte har något emot några tröga partier.

Smått är gott

Det var en mulen dag i början av november och jag hade precis kommit fram till Holmsjön utanför Ånge. En lätt men kall bris blåste och det var varma kläder som gällde. Vi hade kommit till min farbrors stuga på Vassnäs, och jag var där för fiskets skull. Jag frågade min farbror vart fisket var som bäst och fick till svar att det skulle vara bra fiske efter stor abborre ute vid ett stenrös om låg en bit utanför kastavstånd från land. Jag bestämde mig dock för att pröva fisket där ändå.

När jag hade kommit ner till det ställe på land som var närmast stenröset öppnade jag beteslådan och kollade vad jag hade att välja på. Eftersom det var abborre jag skulle fiska var det små beten som gällde. Min uppmärksamhet drogs nästan genast till ett litet orangegult ABU lillöringen med svarta prickar. Jag tog upp draget ur lådan och fäste det på beteslåset. Jag började kasta och händerna blev nästan genast kalla av vattenstänket från rullen. Jag noterade att det inte kunde vara mer än fyra-fem grader i vattnet. På tionde kastet kände jag att det högg till i spöt och jag gjorde mothugg. Knyckarna i spöt var tunga och jag märkte genast att det var gädda på. Kampen som följde var inte så intensiv men ändå ganska lång på geund av gäddans tyngd på min lätta utrustning.

Efter ca en minut kom gäddan in till land och jag såg att den var stor. Det är nytt Pb! Tänkte jag om och om igen. Jag håvade fisken och ropade rakt ut av lycka. Tyvärr var jag inte allt för bekant med Catch & Release då jag fångade denna gädda så den gick döden till mötes.

När jag hade kommit upp till stugan igen blev både pappa och farbror överraskade av att jag så snart hade fått upp en gädda av den storleken. Vi bestämde oss självklart för att väga den och vågen visade 5,23 kg. Detta var enormt för mig eftersom mitt tidigare Pb låg på 1,1 kg. Jag kunde därefter dra slutsatsen att det ibland är de mindre betena som är bäst även på större fisk.

Gädda