Erik läser Svenne

-men en sak är jag säker på: Det var fler som gillade oss än som protesterade, Applåderna var starkare än buropen!
Jag gillar det här citatet för att det är en väldigt stark citat för parti rättvist Sverige, Där man tydligt kan förstå att dom börjar få makten i Sverige!
I denna stund har Dackeman övertaget och det ser mycket lovande ut för partiets framtid, Dom vet dock inte hur fel dom har….
Jag kan känna igen mig i den här situationen, då två olika grupper möts och vill olika saker!
Det närmaste jag kan minnas en sån situation är ishockey matcherna.
Det är en speciell känslas att ”slås” mot ett motståndar lag när båda lagen och åskådarna hejar på olika lag team.
Man hör många kränkande kommentar men man får ändå peppning från sitt eget hemlag!

Gudenåens goder

Det var tidligt morgen. Rigtigt tidligt morgen.
En af de morgener hvor man vågner og er spændt. De morgener har jeg mange af, da jeg fisker rigtigt meget.

Sneen som var faldet i løbet af natten og havde dannet et fint hvidt lag. Det var biddene koldt, men jeg skulle fiske. Jeg skulle have mig en storgedde i dag.

I dag skulle jeg fiske gedder i en å meget nær en lille provinsby som hedder Bjerringbro.
Jeg kender åen som ingen andre gør da jeg har fisket der i snart 10 år.

Jeg trak i mine waders, trak fluelinen igennem øjnene på stangen og bandt min yndlings geddeflue på. ”Bleeding roach”.
Jeg var tændt og klar til storgeddens hug. Fortsätt läsa Gudenåens goder

Pimpel,sol och storabborre!

Det knarrar skön under dom tjocka vinterstövlarna när jag sakta går ut över den isbelagda sjön. I horisonten kan man se solen som sakta reser sig bakom grantopparna och några skator skriker klagande.
Jag andas tungt, äntligen är jag här!
Jag har verkligen saknat vinter, känslorna,omgivningen men fram för allt pimpelfisket! Isen är min trogne vän och jag har verkligen saknat den sen den försvann i våras. Det är få saker som är så fridfullt som pimpelfisket. Det är både rogivande och spännande på samma gång samtidigt som man kommer ut och får frisk luft. Jag drar upp blixtlåsen på den tjocka vinter jackan, det är ganska kallt denna vackra vinter morgon. Stället jag har tänkt att fiska på är ett grund mitt ute på sjön,djupet ligger på ca 8 meter runt om och går upp till cirka 5 meter likt en grundkant. Jag ställer ner den tunga pimpelskryllan och börjar montera ihop min gamla isborr. Dom vassa skären gräver ner sig i den tjocka isen,det har varit en kall vinter och isen är nästan 80 cm tjock. Efter en evighet är borrandet färdigt,jag gäspar tungt och spanar ut över sjön. Jag kan se två gubbar sitta och pimpla på håll men annars är isen folktom. Det ända som visar att det ens varit civilisation på sjön är några gamla fyrhjulingsspår och några få igenfrusna borrhål. Jag knyter fast en koppar färgad pirk med en rödorange färgkrok,kroken agnas med maggots innan jag släpper ner den i djupet. Slaklinan indikerar botten och jag vevar in linan på mitt pimpelspö. Der är så lugnt och tyst dena dag och jag njuter av varje sekund jag får… Jag gör två snabba lockryck med spöet och låter pirken sjunka in mot mitten av hålet,precis när pirken stannar till känner jag ett stabilt hugg och rycker till med ett mothugg. Äntligen ligger första abborren på isen. En vacker skapelse med röda fenor och en fin fet buk. Jag får några mer abborrar innan hålet ”dör”,jag greppar isborren och borrar ett nytt hål några meter längre ut. Hålet verkar död och efter några minuters resultatlöst pimpelfiske byter jag hål och förflyttar mig fem sex meter utåt mot djupet. Jag suckar över den tjocka isen och låter min pirk ringla iväg i djupet. Även detta hålet verkar vara ganska dött innan jag plötsligt efter ett lockryck känner ett stenhårt hugg. Jag svarar med ett mothugg men inget händer. Jag koncentrerar mig och försöker få besten att hugga igen men återigen händer inget. Ytligare ett hål borrars och jag tar en titt i min överfulla beteslåda, jag fumlar fram en abborrfärgad balanspirk bland alla beten och knyter fast den på linan. Mina fingrar är stelfrusna och att knyta på betet blir svårare en jag trott. Efter ett tag så är knuten färdig och balanspirken släps ner i hålet. Jag fiskar betet aggressivt med många lockryck men inget händer. Plötsligt ringer min mobiltelefon och jag fumlar upp den ur fickan och svarar, det är en fiskekompis till mig som ringer och undrar om hur fisket gått. Jag pimplar på medans jag sitter där och pratar. Efter ett tag känner jag värdens hugg i pimpelspöet, jag stället mig reflexmässigt upp och mobiltelefonen flyger flera meter när jag gör mothugg. På knäsvaga ben drillar jag något brutalt där nere i djupet,ett tag känns det faktiskt som om att jag har på en gädda på men så känner jag dom starka huvudskakningarna som bara abborrarna gör. Vad som än är på är i alla fall stort!! Efter två evighets långa minuter ser jag fisken för första gången,och ja,det är en groteskt stor abborre! Hjärtat pumpars som aldrig förr och adrenalinet ligger på topp! Tanka snurrar runt i huvudet,gjorde jag knuten rätt? Håller min tunna 0,18 nylon lina? När abborren närmar sig borrhålet svimmar jag nästan, hur ska jag få upp den? Jag satsar allt på ett kort och ”gräver ner” hela handen i ishålet,vattnet är väldig kallt men jag tänker knappt på det, Med ett stabilt tumgrepp drar jag upp den stora abborren på isen. Det är stor tänker jag snabbt! Det är väldigt fin i morgonljuset då den ligger där på isen, ett stort argt huvud, röda utspärrade fenor och en tjock rommfyld mage. Jag inser snabbt att den väger långt utöver mitt gamla PB på 1,6 kg och plockar därför fort fram måttband och digitalvåg! Med skakiga händer väger och mäter jag fisken till 2,3 kg och 55,5 cm lång! En enorm abborre och dessutom tagen på pimpelfiske! Jag är helt tom, kan knappt tänka innan jag fattar vad som hänt och skriker rakt ut! Jag står där på isen och håller i min dröm abborre, det är så fin… Den måste få gå tillbaka tänker jag snabbt och ställer mig på knä och släpper ner fiskens huvud och kropp i det iskalla vatten. Med ett stabilt grepp runt stjärtspolen för jag fisken fram och tillbaka för att syresätta dess gälar. Med utspärrade fenor och spänd kropp gör abborren en ryck och sticker iväg. Jag följer den med blicken då den simmar tillbaka ner i djupet,ner till sina gamla jaktmarker. Jag ställer mig upp, sätter händerna i jackfickan och tar ett djupt andetag.

Dagen är räddad!

Sista citatet

”Och så blev allting alldeles för stort. En liten snöboll rullade snabbare och snabbare nerför berget och växte och växte och drog med sig en massa människor som var i vägen och så slutade allt med ett brak. Och jag kom ut ur ruinerna och gnuggade mig i ögonen och hade fortfarande inte fattat ett enda dugg.”

Trögt fiske

Vecka 43 var vi i Åmål för att fiska gädda, lax, regnbåge och röding mm, Första dagen så spinnfiskade min grupp och vi var väldigt taggade för vi hade hört att mycket stor gädda finns i sjön vi var vid. Men så var det inte. Inte ett enda hugg på hela dagen, fyra båtar nollade den dagen i spinnfisket och alla tyckte det var konstigt. Dagen efter så flugfiskade vi och det gick nästan lika dåligt, gruppen fick endast två gäddor och en regnbåge. Tredje dagen var vi trötta fast fortfarande lika taggade för vi skulle ut och trolla lax det var väldigt oroligt ifall vi fick åka ut på Vänern eller inte pågrund av blåst, vi fick komma ut på sjön det blåste mycket och ett par blev sjösjuka. Vi fick ett hugg jag tog spöt för att förstå att det var en liten gädda på 3kg Vi blev besvikna och kort därefter behövde vi åka till hamn på grund av blåsten.